(H)järnkoll
Jag tycker att det har varit alldeles för tyst alltför länge vad gäller stress/utbrändhet och människor som far illa på sina arbetsplatser. Kanske det har att göra med att människor blir mer osynliga i och med de mer restriktiva sjukskrivningsreglerna och att man inte finns med i något sammanhang.
Jag är tacksam att jag fortfarande har ork kvar att se framåt och har tillit till att jag kommer att behövas på arbetsmarknaden i någon form. Även om jag inte kan arbeta heltid och behöver en viss anpassning pga min utbrändhet och det den fört med sig i form av kvarliggande symtom.
Allt gott!
